Du besöker
just nu Commodoresalen i
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Bilden är klickbar 1984. Denna maskin var något "tyngre" än light-versionen Commodore 16. Båda var byggda kring samma processor och båda var ringa eller intet kompatibla med föregångarna VIC 20 och Commodore 64. Båda var också "flopp-kompisar". Commodore plus/4 floppade trots att processorn var nyare och att programspråket starkare än hos Commodore 64. Och att det dessutom fanns inbyggda program som ordbehandling, databas, kalkylprogram och ett program för grafisk visning av kalkylerna. Via den seriella porten kunde man ansluta existerande utrustning som skrivare och diskettstationer. Men där tar det slut. Ingen annan kringutrustning eller programvara - pga det nyare BASIC-språket - av de program man redan hade, var kompatibla. Hur var det då med de inbyggda programmen. Tja, dom var tämligen magra. Ordbehandlingen - drygt 7 600 tecken, kalkylprogrammet - 17 kolumner X 50 rader, databasen - 999 arkiv med 17 fält och 38 tecken/fält och slutligen det grafiska programmet som endast kunde visa grafiska staplar i text läget. För att få dessa faciliteter och det nyare maskinprogramspråket var man tvungen att offra något. Det fick bli en av de saker som Commodore 64 hade - en av de tre ljudstämmorna och inte minst sprite-generatorn. Det är den som fixar animerade spel. Det säger ju sig själv att om det inte går att spela spel, om kringutrustningen måste köpas ny och om den inbyggda programvaran är för klen, ja då köper man inte heller. Ridå. Det blev också en flopp. Har du hittat några fel? e-posta en rad och rätta mig! |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Tidigare ägare: Michael Grossman, England |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||